INNAN JAG DRAR IGÅNG DETTA INLÄGG, VILL JAG VARNA FÖR ATT DET KOMMER FÖREKOMMA SPOILERBILDER I FORM AV HUR VISSA BURKAR SER UT!

Sörmlandsleden i Tveta, Södertälje, var en utmärkt plats för mitt geocaching-äventyr. Jag hade redan hittat 70 cacher, och nu när utmaningen Seek the Smileys närmade sig sitt slut började jag känna både spänning och stress. Att hitta 100 cacher på en månad var verkligen en utmaning, och jag visste att varje minut räknade.

 

Med min GPS i handen började jag mitt sökande längs Sörmlandsledens vackra stigar. Den grönskande naturen omkring mig var lugnande, och jag kunde inte låta bli att njuta av den friska luften och fågelsången. Men mitt fokus låg helt klart på att hitta cacherna och lägga till fler smileys på min geocaching-karta.

Kort & intressant fakta om Sörmlandsleden:

Leden sträcker sig över en imponerande sträcka på 100 mil genom den fascinerande kulturbygden i Södermanland. Den här extraordinära vandringsleden erbjuder mycket mer än bara en naturskön upplevelse. Här finns också en rik historia att utforska. Under vandringen längs leden möts du av djupa skogar som ger en känsla av total avskildhet från omvärlden, eller mossbeklädda berg som utmanar dig att bestiga dem. Om du behöver svalka av dig under vandringen finner du sjöar som glittrar i solen och inbjuder till ett uppfriskande dopp. Föreningen Sörmlandsleden är en ideell organisation som ansvarar för underhållet av leden och deras mål är att erbjuda människor minnesvärda och lättillgängliga upplevelser.

Min resa började med att jag sökte efter en passande parkeringsplats i närheten av geocachen ”Birdie nam nam” (GC8J300). Med bara cirka 30-40 meter avstånd till cachen var det självklart att jag började min upptäcktsfärd där. Jag parkerade mitt fordon och förberedde mig för äventyret som väntade.

Det är något alldeles särskilt med att hitta den här typen av burkar. När en cache har fått extra omsorg och energi från en cacheägare blir jag ännu mer motiverad att fortsätta söka. Det är som att varje fynd bara ökar min längtan efter att hitta ännu fler gömda skatter.

Stort tack till cacheägaren Marajta för att ha skapat denna fantastiska cache. Den förtjänar verkligen den favoritpoäng som jag gav den. Det är ett bra initiativ och jag uppskattar verkligen det arbete som ligger bakom att göra upplevelsen så speciell.

fter att ha avslutat min upptäckt av den spännande cachen, påbörjade jag min promenad längs Sörmlandsleden. Det var en särskild dag eftersom jag också fick inviga mina nya kängor som jag köpte specifikt för Geocaching. Jag hade länge känt att mina fötter tog onödigt mycket stryk under mina äventyr på grund av dåliga skor. Därför bestämde jag mig för att investera i ett par ordentliga kängor, och de visade sig vara perfekta under rundan.

Med mina nya kängor vandrade jag upp längs leden och fascinerades av den fantastiska naturen som omgav mig. Det var en upplevelse att få vandra genom sådan vacker miljö och upptäcka allt det unika som naturen hade att erbjuda.

Jag kände mig otroligt taggad när jag satte mitt tydliga mål att hitta 100 cachar denna månad. Medan jag vandrade längs leden blev jag helt fascinerad av den fantastiska naturen som omgav mig. Under min tur hamnade jag vid Gisesjön, en sjö som verkligen hade en magisk atmosfär. Jag passade på att ta några bilder och filma in några klipp för att fånga platsens skönhet.

De flesta av cacherna var relativt lätta att hitta, men tyvärr misslyckades jag med att hitta tre av dem. Antingen hade de försvunnit eller så letade jag helt enkelt på fel platser. Jag var riktigt flitig med min vandring under hela utflykten och eftersom jag var ensam hade jag sällskap av en podcast och stundvis lite musik i öronen medan jag letade. Att lyssna på podden Spöktimmen mitt i skogen gav en extra krydda till äventyret, även om det kunde vara lite läskigt ibland. Sammanfattningsvis var det en riktigt rolig och minnesvärd utflykt.

Under min vandring mellan Sörmlandsleden etapp 10 – Elefanten? (TiT) (GC7XBZJ) och Sörmlandsleden etapp 10 – Utmed tippen (TiT) (GC7XC0H)) stötte jag på en uppseendeväckande syn. Hela sträckan var fylld med så mycket skräp att det nästan var overkligt. Plastpåsar, leksaker och andra föremål var spridda över hela området. Det är tråkigt att se hur några personers oförsiktighet kan skada den vackra naturen. Det är viktigt att vi alla tar ansvar för att vårda och bevara vår omgivning. Förhoppningsvis kan vi sprida medvetenhet om vikten av att respektera och skydda naturen, så att framtida vandrare kan njuta av en ren och vacker vandringsled.

Efter att ha njutit av en trevlig promenad och loggat ”found it” på ungefär 15 cacher, kände jag att det var dags för en välförtjänt fikapaus. Jag slog mig ner vid ett vackert stenröse och avnjöt en stunds vila och en god fika. Efter att ha fått ny energi fortsatte jag min vandring och snubblade nästan över en cache som var nära till hands. Jag plockade upp den och fortsatte sedan längs leden.

Efter en stund kom jag fram till Sörmlandsleden Etapp 10 – Römora (GC5EY2F), och här stötte jag på lite problem. Trots att jag letade i cirka 20 minuter kunde jag inte hitta den. Det kan vara lite frustrerande när man går bet på en cache, men det hör till äventyret. Jag bestämde mig för att fortsätta mot stora vägen och börja leta efter TiT-cacherna av Swedish.

Att ta sig till stora vägen visade sig vara en utmaning i sig. Jag hittade en väg, men den ledde mig till baksidan av ett hus och det kändes inte rätt att korsa deras tomt. Så istället valde jag att gå runt den stora åkern för att komma fram till vägen. Det tog lite extra tid, kanske runt 15 minuter. Till sist nådde jag äntligen den stora vägen. Av säkerhetsskäl valde jag att gå längs diket/gräsplätten bredvid vägen och plockade samtidigt upp några cacher längs vägen. Tyvärr blev det ganska besvärligt och otillgängligt efter ett tag, så jag var tvungen att gå på vägen en bit.

Jag avslutade min runda med att hitta en cache av TelgetokarnaTelge Choppers (GC70C1E). Här nedan följer en spoiler om cachen för de som är intresserade.

Jag älskar verkligen när det krävs klättring i träd för att hitta en cache. Det är som att jag blir ett barn igen, fylld av spänning och äventyrslust. Det är något speciellt med att känna doften av träden, känna barken under mina händer och försiktigt balansera mig på grenarna.

När jag står vid foten av trädet och tittar upp, känner jag en blandning av förväntan och utmaning. Det är som att trädet lockar mig att klättra upp och utforska dess gömda hemligheter. Varje steg uppåt är en liten seger och varje ny gren jag når ger mig en känsla av triumf.

För att klättra i träd behöver man vara medveten om sin omgivning, vara försiktig och ta det i sin egen takt. Ibland kan det vara lite skakigt eller svårt att hitta fäste, men det är just det som gör det så spännande. Det är en utmaning som testar mina färdigheter och ger mig en känsla av att övervinna hinder.

 

Och när jag väl når fram till cachen, högt uppe i trädkronan, känns det som att jag har erövrat en skatt. Det är en belöning för mitt mod och min uthållighet. Jag tar en stund för att beundra utsikten och njuta av den magiska känslan av att vara ett med naturen.

Så ja, jag kan verkligen säga att jag älskar den typen av cacher som kräver trädklättring. Det är en rolig och spännande aktivitet som ger mig möjlighet att utmana mig själv och uppleva naturen på ett unikt sätt.

Nu stod jag inför en liten utmaning. Jag hade ungefär en timmes promenad kvar till bilen. Jag beslutade mig för att sätta på en skön musiklista och ge mig ut på vägen. Under min vandring passerade jag en av de cacher som jag tidigare inte hade lyckats hitta (DNFER). Jag tänkte att jag skulle ge den en sista chans och började leta. Till min glädje hittade jag den till slut på en oväntad plats. Med 20 av 30 hittade cacher fortsatte jag min färd mot bilen.

Klockan hade nu passerat 17.00 och jag hade spenderat ungefär sex timmar ute, vandrandes och ivrigt letandes efter gömda skatter. Trots mina framsteg var jag fortfarande tio cachar ifrån att fullborda min utmaning. Men jag var bestämd. Ingenting skulle hindra mig från att nå mitt mål. Jag smidde snabbt en plan och beslöt mig för att bege mig till Strängnäs nästa dag, den 30:e april, för att slutföra utmaningen.

När jag steg ut genom dörren dagen efter, fylldes jag av en bubblande entusiasm och en stark längtan efter äventyr. Varje steg jag tog ökade spänningen inför de kommande geocaching-upplevelserna. Jag hade ett brinnande beslut om att utforska nya platser och samla in de återstående cacheloggar som krävdes för att nå mitt mål.


Även om jag hade gjort framsteg och hittat många cacher, så stod jag fortfarande inför utmaningen att hitta 10 återstående gömda skatter. Därför planerade jag en snabb resa till Strängnäs dagen efter, den 30:e april, för att slutföra min geocaching-utmaning.

Min första anhalt var en virtuell cache, där loggkravet egentligen bara var att peka på en staty. Men jag ville göra det extra speciellt, så jag bestämde mig för att ta en bild där jag själv också var med, och inkludera den i min logg.

 

Solen sken när jag steg ur bilen och jag kände en pirrande förväntan inför dagens äventyr. Jag gick fram till statyn och pekade mot den med ett brett leende. Sedan bad jag en vänlig förbipasserande att ta en bild av mig bredvid statyn. Med en logg full av entusiasm och en bild som bevis, kände jag mig redo att erövra de återstående cacher som väntade på mig. Jag visste att varje cache jag hittade skulle föra mig närmare mitt mål och ge mig en tillfredsställelse som bara geocaching kan erbjuda.

Med ny energi och en lust att utforska sträckte jag ut min hand mot äventyrets lockande möjligheter. Jag var redo att ta mig an alla utmaningar som låg framför mig och skapa mina egna minnen längs vägen. Utflykten till Strängnäs var bara början på en rad spännande geocaching-upplevelser som väntade på att upptäckas.

Efter att ha loggat den virtuella cachen fortsatte jag mitt äventyr i Strängnäs genom att ge mig på en ALC-Cache som heter ”Sevärdheter i Strängnäs”. Den här labbcachen gav mig möjligheten att utforska stadens intressanta platser och samtidigt samla in värdefulla poäng för min geocachingprofil. En av de sevärdheter jag fick besöka var den vackra väderkvarnen som står majestätiskt på en kulle i närheten av statyn jag tidigare fotograferat. (bild nedan)

Jag gick uppför kullen med en nyfikenhet och uppsluppenhet i mitt steg. När jag nådde toppen, möttes jag av den imponerande väderkvarnen som stod där i all sin prakt. Jag tog mig tid att beundra dess arkitektoniska detaljer och lät mig fascineras av historien som omgav platsen. Att få utforska dessa sevärdheter genom geocaching var verkligen en unik och spännande upplevelse.

Medan jag njöt av den vackra omgivningen och insamlade information för labbcachen, kunde jag inte låta bli att känna en stark känsla av tillfredsställelse. Att kombinera mitt intresse för geocaching med att upptäcka nya platser gav mig en känsla av äventyr och berikning. Jag visste att varje steg jag tog och varje plats jag besökte var en möjlighet att lära mig något nytt och skapa minnen som skulle följa mig långt efter att jag hade loggat mina cacher.

Efter att ha avslutat labben och samlat in alla poäng jag behövde, kände jag mig nöjd och stolt över min prestation. Mitt äventyr i Strängnäs hade gett mig inte bara geocaching-upplevelser, utan också en djupare förståelse och uppskattning för stadens historia och sevärdheter. Jag fortsatte min resa med en känsla av upphetsning, redo att ta mig an nästa utmaning och utforska ännu fler spännande platser längs vägen.

HISTORIA OM VÄDERKVARNEN:
På kullen i Strängnäs står idag en robust kvarn med en rik historia. Det hela började på 1630-talet när en förändring i skråväsendet ledde till att invånarna inte längre kunde mala sitt mjöl i handkvarnar. Därför ansökte borgmästaren hos kammarrätten om tillstånd att bygga en tullbelagd väderkvarn, och snart var den första kvarnen på platsen. Historien om kvarnen är lite luddig, men det finns uppgifter om att en man vid namn Olof Kvarnbyggare ägde kvarnen år 1641. Men på 1660-talet var kvarnen nedgången och behövde byggas om. En stockholmsmjölnare vid namn Olof Nilsson antas ha byggt den nya kvarnen på mitten av årtiondet. Men det var inte den sista gången kvarnen byggdes om. Borgmästaren Johan Berelius, senare adlad Stierneroos, bestämde sig för att bygga en ny kvarn år 1687-1688. Det är oklart varför han ville ha en ny kvarn, men det är möjligt att han ville ha en större och bättre kvarn som kunde producera mer mjöl. Omkring år 1840 var kvarnen i dåligt skick och den såldes till rådman A.V. Halling och handelsman N.A. Rydberg. De bestämde sig för att riva den gamla kvarnen och boningshuset och bygga en helt ny kvarn på platsen. Det var den kvarn som står där idag, med sin majestätiska närvaro och fascinerande historia.

Efter att ha svarat på frågan på platsen gick jag vidare till de andra stegen. Hamnade till sist vid domkyrkan i Strängnäs, där svarade jag på frågan. Detta var delsteg 3 av labben. Valde här att byta labb och började gå Strängnäs Domkyrka. Jag tyckte det var bättre att byta labb mitt i, för att slippa springa runt i cirklar i onödan. Så började med Domkyrkan och svarade på frågor och klarade till sist denna labb.

Här hände det! Jag fick en ny souvenir! 100 hittade cacher på en månad!

Kollade Geocachekartan och såg också att det fanns både en Earth och en Tradd precis i närheten. Valde att ta båda. Fortsatte sedan med Sevärdigheter i strängnäs och klarade till sist den också. Avslutade med Ekotemplet.

Här är några bilder jag tog i Strängnäs.

Av Cobzer

Glad och alltid ett leende är jag ofta ute på skattjakt, geocaching. Letar burkar i ur och skur och delar gärna med mig av mina erfarenheter.

Lämna ett svar